Louisiana State Pen
Jag överlevde besöket på Angola! Det är förresten USA's största högsäkerhetsfängelse, med några tusen av de värsta kriminella i landet. Det ligger på en enorm halvö som praktiskt taget är en stor farm. Alla fångar jobbar runt om på ön med jordbruk, djurskötsel, städning eller matlagning. Och nästan inga vakter har vapen!
Vi åkte buss i ungefär 3 timmar söderut för att komma till Mississippifloden, där vi tog färjan till Angola. Vi hoppade på fängelsebussen och åkte tvärs över ön, till själva fängelseområdet. Inne på området körde vi förbi stora grupper med fångar (som på bild 2) som var på väg till fälten för att arbeta i 40° värme. Vi fick lunch serverad (och lagad) av fångar, som var jättetrevliga. En av männen berättade att han var där för mord på sin fru, han berättade om sina döttrar och jag var inte den enda som grät...
Efter lunch åkte vi mot Camp J, som är det värsta lägret på ön där fångarna hamnar om de inte uppför sig eller bryter mot reglerna. Vi gick in, med EN vakt, förbi "hundburar" där fångarna får vara ute 1h/dygn. Vi gick ner för en korridor med celler, och tänkte att det skulle vara det obehagligaste på det besöket. Men en minut senare gick vi in i en stor barack där ungefär 80 seriemördare och våldtäktsmän gick runt, eller låg i sina våningssängar. Förstår ni hur svårt det är att andas när man har en vakt, utan vapen, och 80 sådana fångar precis bredvid en, fria att göra vad som helst? Vi kom i alla fall ut levande, fick träffa en känd rappare (tydligen, haha) och åkte vidare mot Death Row. Det var tungt. Först pratade vi med en "fängelse-präst", som satt inne för 2 gradens mord. Han berättade sin historia, jag grät, han pratade om Gud och bad en bön. Efteråt var det dags för att gå in i rummet där de avrättar människor... Precis som på film, ett litet vitt rum med en svart brits. Det var nästan för jobbigt för att andas, och en av tjejerna svimmade rakt ner på britsen. Vi lämnade rummet ganska snabbt och gick mot Death Row - där de som ska avrättas bor. Vi gick ner för en av tio korridorer, och jag kunde knappt titta på dem för att jag fick så dåligt samvete. Jag tycker inte ens att man borde ha dödsstraff - och så går vi där och tittar på dem som om de vore cirkusdjur... Ingen sa i alla fall ett ljud till oss, och efter det var vi klara med hela besöket. Det var så himla intressant och jag är jätteglad att jag kunde åka dit! Och eftersom att kameror/mobiler var förbjudna, så får ni några fina google-bilder för att se lite hur det såg ut!
Vi åkte buss i ungefär 3 timmar söderut för att komma till Mississippifloden, där vi tog färjan till Angola. Vi hoppade på fängelsebussen och åkte tvärs över ön, till själva fängelseområdet. Inne på området körde vi förbi stora grupper med fångar (som på bild 2) som var på väg till fälten för att arbeta i 40° värme. Vi fick lunch serverad (och lagad) av fångar, som var jättetrevliga. En av männen berättade att han var där för mord på sin fru, han berättade om sina döttrar och jag var inte den enda som grät...
Efter lunch åkte vi mot Camp J, som är det värsta lägret på ön där fångarna hamnar om de inte uppför sig eller bryter mot reglerna. Vi gick in, med EN vakt, förbi "hundburar" där fångarna får vara ute 1h/dygn. Vi gick ner för en korridor med celler, och tänkte att det skulle vara det obehagligaste på det besöket. Men en minut senare gick vi in i en stor barack där ungefär 80 seriemördare och våldtäktsmän gick runt, eller låg i sina våningssängar. Förstår ni hur svårt det är att andas när man har en vakt, utan vapen, och 80 sådana fångar precis bredvid en, fria att göra vad som helst? Vi kom i alla fall ut levande, fick träffa en känd rappare (tydligen, haha) och åkte vidare mot Death Row. Det var tungt. Först pratade vi med en "fängelse-präst", som satt inne för 2 gradens mord. Han berättade sin historia, jag grät, han pratade om Gud och bad en bön. Efteråt var det dags för att gå in i rummet där de avrättar människor... Precis som på film, ett litet vitt rum med en svart brits. Det var nästan för jobbigt för att andas, och en av tjejerna svimmade rakt ner på britsen. Vi lämnade rummet ganska snabbt och gick mot Death Row - där de som ska avrättas bor. Vi gick ner för en av tio korridorer, och jag kunde knappt titta på dem för att jag fick så dåligt samvete. Jag tycker inte ens att man borde ha dödsstraff - och så går vi där och tittar på dem som om de vore cirkusdjur... Ingen sa i alla fall ett ljud till oss, och efter det var vi klara med hela besöket. Det var så himla intressant och jag är jätteglad att jag kunde åka dit! Och eftersom att kameror/mobiler var förbjudna, så får ni några fina google-bilder för att se lite hur det såg ut!
Kommentarer
Postat av: Jenny Biosca
Vad mycket du får vara med om Camilla! Tycker inte heller att det borde finnas dödsstraff, små hundburar med en timmes sol om dagen eller "utställning" av de som dömts till brott. Usch, strongt att gå igenom det där och jag anar att det väcker oändligt med tankar. Hoppas du har det bra därborta, jag följer dig nästan varje dag och tycker det är kul att se vad du har för dig. Take care! Puss å kram Jenny
Postat av: Sp09so
Åhh, sjukt coolt!! Vilken rappare träffade ni :)?
Trackback
