Camilla Louise Pedersen - USA 2011/12

Helt plötsligt var jag ett år äldre. Det känns bra, 17 är en bra siffra! Jag har firat med släkt á la 30 personer, och fått inte helt vacker sång framförd av klassen i skolan idag. Nästa födelsedag, den viktigaste av de alla, firar jag i USA, långt bort från allt vad jag är van vid. Inte helt kul att 18 inte är särskilt viktigt där borta, men det löser jag genom att fira min födelsedag en gång till, halvåret senare! Nöjd chey.

Och idag fick jag veta att en vän, gammal lagkamrat, också ska till USA till sommaren. Med vem? Jo, Explorius! Kändes ju helt sjukt att ingen av oss hade en aning om detta. Skönt om vi får samma avresedatum! Kanske blir grannar? Lite hemstad i stora landet, hade varit hyfsat nice ju! Vi får väl se hur det blir helt enkelt :) Godnatt, folks!

En av de jobbiga sakerna med att åka härifrån till hösten, är att lämna världens bästa klass. Att inte få vara med på balen, studenten, alla helt vanliga lektioner och tunga morgonar. Att min klass inte finns kvar när jag kommer hem. Det är något av det allra jobbigaste faktiskt. För vi är så himla bra tillsammans. Fast jag antar att det blir en chans att få lära känna nya människor under mitt sista gymnasieår. Sen det faktum att alla bryr sig så pass mycket så att jag får följa med på studentfesterna, i form av ett kort i en plånbok, och på studentflaket, om jag har kommit hem från USA - det gör det hela lite lättare. Fan vad bra ni är!

Det känns ganska sjukt, det här med skottdramat i Arizona där 6 personer dog. Jag vet inte varför egentligen, men det känns riktigt obehagligt. Allt med USA känns faktiskt lite skrämmande just nu. Att jag i stort sett bara fick USD i födelsedagspresent känns däremot ganska bra! En massa småsaker faller på plats, så himla skönt. Nu ska jag bara söka några stipendier, annars är det nog ingenting som ska göras de närmsta veckorna - när det gäller USA. Med tanke på att skolan börjar om 9 timmar, så är det nog tur. Jag kommer ha så oerhört mycket att göra! Skönt att allt plugg känns lite lättare när man har något att se fram emot :)

Hej 2011! Jag hade en galen nyårsafton. Kanske inte den bästa, men den sjukaste. Mådde hur bra som helst. Träffade ungefär tusen nya människor. En fest med nästan bara främlingar slutade med att jag lärde mig schack i sovrummet. 2-3 timmar in på det nya årets första dag, begav jag mig till Johns källare, där 3 timmar spenderades i väntan på det första morgontåget. Det blåste storm ute och vägarna var täckta av is, så jag var himla nöjd med värmen och sällskapet. Tog tåget hem vid 06 med nyvakna 30+are påväg till jobb och fulla, utslagna ungdomar. Jag tror att detta kommer bli ett riktigt GOTT nytt år! Avslutar med några suddiga iPhone-bilder från natten.

Hej! Blogg och sådär. Tror nog att det kan gå ganska bra. Bloggen är alltså mest till för mitt år i USA och förberedelserna inför det. Kanske blir en hel del vardag och fotografering tills dess, kanske ingenting alls. Vi får helt enkelt se. Puss!